Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Till besvarandet af den fråga som utgör vårt föremål
var nödvändigt att först känna hvad inbillningskraften är
för en förmögenhet. I stället för att ingå i en theoretisk
undersökning deraf, hafva vi i stället lemnat ett utkast
till hennes historia. Vi hoppas att ingen förebrår oss för
det vi tagit denna väg, då vi hafva en fråga i
mensklighetens uppfostran att afgöra, och hela historien i sjelfva
verket är en berättelse om denna uppfostran. Vi kunna
således förmoda att vi i vår korta öfversigt funnit alla
anledningar till svaret. Den har visat oss
inbillningskraften under tre epoker, i alla tre under särskilda
synpunkter, hvilka vi ännu en gång vilja påminna oss, och dervid
följa en motsatt ordning med den vi iakttogo vid
öfversigten, börjande med de oss närmaste tider. Vi funno der
sist inbillningskraften såsom medierska emellan all theori
och praktik; i hvilken egenskap vi nyss betraktat den.
Den näst föregående epoken var den, då menskliga
begreppet ej ännu vågade mäta naturen och sig sjelft på egen
hand, utan böjde sig under en andelig öfvermakts
auktoritet. Vi sågo der inbillningskraftens försök att i det
underbara gifva det andeliga ett uttryck i naturen. Vi sågo
tillika att begreppet ej mäktade fatta detta andeliga; men
att det fanns för känslan och tron såsom någonting
gudomligt. Känslan och den kunskap som stöder sig på känsla,
eller tron, äro väl ej åtföljda af någon klar föreställning
om deras föremål; men för att blott vara åtföljda af
medvetande, måste likväl detta föremål utom dem vara till för
emedan poesien ger bild och gestalt åt det som der eljest ej har
något sinligt uttryck; — då deremot ur en annan synpunkt, t.
ex. religionens, den osynliga verlden är det väsendtligt verkliga,
och sinneverlden blott en skugga, en dikt, som i ett annat lif
upplöser sig och försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
