Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Likväl är allmänna lagen den, att sinligheten skall stå
under förnuftets lydnad Men medvetandet af eget förnuft
har ju ej barnet? Kanske det dock eger en aning om ett
förnuft utom sig. Äfven i sin första knopp skiljer sig
menskligheten från djuret, redan i den barnsliga
sinligheten ligger en dunkel ljusning af den förnuftiga naturen;
och, om ej så vore, huru skulle den någonsin kunna
utveckla sig? Ty förnuft kan man ej utifrån ingifva någon
varelse. Barnet anser sig naturligtvis utgöra ett med
föräldrarne. Det är med dem förenadt ej blott genom
behofvet och det fysiska beroendet, som det hvarje
ögonblick erfar; det känner för dem äfven kärlek och ett slags
instinktlik aktning, som yttrar sig i öfverlåtande,
undergifvenhet, lydnad. Denna otvungna lydnad är hos barnet
den första ljusningen af en högre natur; i den ligger den
första dunkla aningen om detta högres herravälde, och den
oskyldiga varelsen, som med gränslöst förtroende blickar
opp från sin faders knä, hyllar redan ovetande förnuftets
majestät. Det är dess representanter som föräldrarne äro
för barnet. Sinligheten beherrskar barnet och kan ej undgå
att göra det; men den första lexa af förnuft som man kan
gifva det (och det eger en förundransvärd skarpsinnighet
i detta fall) är att det alltid ser: att dess begär ej
beherrska föräldrarne. Men då sjelfva förtjensten och det enda
förnuftiga i lydnaden är att den yttrar sig otvunget, så
följer af sig sjelft att man så mycket som möjligt bör
undvika att utkräfva den med tvång, minst genom
egenmäktiga bestraffningar, och framför allt ej i vrede. All
tygellös passion förnedrar, och barnet som, likt alla svaga
varelser, af naturen fått till sitt försvar en instinktartad
slughet, underlåter aldrig att draga fördel af en sådan
för-E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 5 Band. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
