Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
sina seder; och den unga generation som nu blomstrar opp
i ljuset skall med allt hvad den verkat också en gång
blott lefva i minnet af en yngre, som helsar de i
skuggan försvinnande för förfäder. Så leder sig bildningen
oupphörligt genom tiderna från far till son; och den som
gjort väl mot sitt slägte kan trösta sig med den tanken
att, om han dör, skall hvad han gagnat lefva; det sänks
ej med honom i mullen, det är helgadt för evigt åt dagen
och skall tyst sprida sitt inflytande ända till den
aflägsnaste framtid, då kanske han sjelf och hans namn och
hans tider äro förgätna. Historien är ej annat än
berättelsen om denna tradition, hvarigenom odlingen oafbrutet
fortsätter sig från slägte till slägte. Äfven den enskilda
menniskans uppfostran kan blott sägas vara slutad med
lifvet. Friheten bildar sig blott vid frihet, som ljus blott
tändes vid ljuset; och en menniskas hela lefnad är ej
annat än sträfvandet alt i striden af viljor också bibehålla
sin, att inskränka andras frihet för sin egen skull och sin
egen för andras skull, och att i detta slags kamp försvara
sig för otillbörligt inbrott, eller, hvad man kallar,
upprätthålla sin karakter.
Men egentligen är uppfostran blott derigenom möjlig
att menniskan är sinlig innan hon blir förnuftig, och att
hon derföre måste stå under förmynderskapet af en annans
förnuft till dess hennes eget utvecklar sig. Innan hon får
vilja har hon begär. Hvad bör då uppfostran göra
dervid? Skall hon förhindra att ej begären beherrska barnet?
Det kan hon ej; och om hon kunde, borde hon ej vilja
det. Äfven sinlighetens friska utveckling hör till den
fullständiga menniskan, och under onödigt tvång och ständigt
öfverhängande stränghet förvissnar den glada oskulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
