Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
bör äfven aldrig förgäta att det är till förnuft som
föremålen för hans ömhet skola uppfostras, och att frihet är
förnuftets element. Men han skall då icke heller genom
någon klemighet afhållas från att låta barnets begär tidigt
underkasta sig den oblidkeliga nödvändighetens lag, som
det ändå förr eller sednare skall erfara, — under det att
känslan af hans ömhet försäkrar det späda sinnet att allt
är gjordt för dess eget bästa, och det i en mors vårdande
kärlek har en förebild af den huldhet hvarmed naturen
kan förljufva sjelfva nödvändigheten, ersätta umbärandet
och låta hoppets stråle spegla sig i sjelfva tåren.
Menniskan växer aldrig ifrån dessa bilder af den unga
inbillningskraften. I grafvens som "i vaggans grannskap åkallar hon
en högre makts beskydd under en faders vördade namn,
och igenkänner, under alla lifvets åldrar, i naturens
välgerningar blott en moders oändliga kärlek.
I förkunnandet af denna första uppfostrans riktiga
grundsatser har menskligheten redan haft’ sin apostel. I
Rousseaus skrifter äro de lagda för dagen med så mycken
klarhet, kraft och ovedersäglig sanning, att blott en
inrotad fördom kan bestrida dem. Kanske utgöra de hans
största förtjenst om sitt slägte. Han skall länge blifva
föräldrars säkraste ledare. Han har lemnat omsorgen om sin
odödlighet åt den skönaste egenskap i menskliga naturen
— åt den moderliga kärleken.
Men om uppfostrarens konst består deri att återvisa
begäret inom måttans gräns, genom känslan af krafternas
otillräcklighet, och han i detta afseende ej lägger det
under några egenmäktiga, utan under naturens lagar; så är
lika klart att han i begreppets utveckling måste iakttaga
dess lagar. Här gäller den satsen utan inskränkning, att
man begriper platt ingenting annat än det man sjelf på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
