Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
vetenskapens. Ty system är ej annat än att tanken i ett
ämne vunnit fullkomlig enighet, tillfredsställelse med sig
sjelf, och således sjelfständighet. De kunna ej göra sig
föreställning om tankens krafter, ej heller om den method
efter hvilken de böra utöfvas, innan de inom denna verld
blifvit inhemske. Och detta är allt hvad de egentligen
skola lära sig. Ämnet gör mindre till saken. De skola
lära sig att tänka. Men huru skola de åter, då de från
theoriens verld inträda i den verkliga, der blifva
hemmastadde? Hvad är som gör öfvergången, användningen möjlig?
Endast erfarenheten; och den kan ej någon mensklig theori
på förhand ge dem. Men om deras tanke har vunnit kraft
och liflighet, så hittar den sjelf sin väg. Den grundfalska
sats hvarifrån den så kallade praktiska uppfostran utgick
var den: att man genom något slags theori skulle kunna
ge erfarenhet. Det är omöjligt. Man må uttänja theorien
så mycket som helst, man må göra den blott till en
beskrifning på handgrepp och facta, man må genom
kunskapernas styckning och mängd söka att ersätta hvad dem
fattas i kraft och omfattning: den första svårigheten står
qvar lika envis och oöfvervinnelig. Emellan theori och
praktik, emellan regel och användning, tanke och
utförande, står ett lika stort svalg, som inga mellanleder, inga
förgrofvade theorier kunna fylla, utan endast
—omdömes-gåfvan. Med den skilnad, att efter en sträng,
vetenskaplig uppfostran den unga tanken munter och skärpt
kommer till erfarenhetens verk; men i annat fall oftast
förvirrad af halfva, kraftlösa theorier, som hvarken lärt den
känna sin förmåga eller ordning, och med omdömet
för-slöadt genom ett styckverk af otaliga erfarenhets-reglor, som
äro ämnade att göra omdömets verksamhet onödig, och
ändå blott kunna passa på högst vanliga fall, men vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
