Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
för det verldsligas skull? Hennes verksamhet går på det
bestämdaste, tydligaste yttre föremål, hon utöfvar den med
det klaraste begrepp; men detta bestämda yttre mål är ej
hvad hon söker, utan blott derigenom det sanna, det rätta,
sitt ideal. Hon lefver redan här i en högre verld, och
skulle, om hon ej gjorde det, aldrig skåda dess glans.
Detta högsta, eviga, som tanken blott anar, har
menniskan alltid älskat att föreställa sig i bilder, liknelser och
under. Denna klädnad bör man vid
religions-undervisningen alldeles ej afdraga; ty det är blott i bild som
väsendet för sinnet blir synbart. Om i detta väsende blott den
högsta, friaste menskliga tanke kan försöka att intränga;
huru skulle det kunna mätas af ett barnsligt förstånd? —
i allmänhet, huru skulle det kunna undersökas af ett
obil-dadt? Men i bilder förstår det sunda menskliga sinnet alla
sina eviga önskningar, sitt hopp. Det högsta, om det ock
blott dunkelt finnes för begreppet, lefver dock för känslan.
Tron är på det innerligaste förenad med menniskans natur;
hon kan ej handla utan att tro. Hvarje den dygdiges
handling är ett bevis, i gerningen, af en Gud; ty den
skulle utan tron på det gudomliga ej vågas. Det är ej
menniskan naturligt att tvifla derpå, och hon anser det
med rätta för en förmätenhet; ty den som tviflar om Gud,
upphäfver ju, med tviflets första stund, hans tillvarelse
för sig, för sin tanke? Men hvad vetenskapen har brutit
kan den bela; och den måste kunna det; ty menskliga tanken
är hel och ej ett styckverk. Här gäller Bacos grundsats:
en half filosofi förer till otro, en hel filosofi till religion.
Den, hvars krafter kunna föra honom i dess helgedom,
skall finna att de bilder hvilka han kanske hos sig förstört,
de känslor hvilka han qväft, tyda eviga sanningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
