Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
moni emellan det högre och sinliga af ingen fri vilja kan
återställas, så förefaller det sköna som naturens frivilliga
gunst, och snillet, förmågan att i dikten uttrycka det,
såsom en gåfva af en högre natur, som i konsten visar sig,
men som ingen konst kan gifva, hvarföre äfven menniskan
aldrig stött sig dervid att skalden anropar gudomligheten
att skänka sig sången; hvilket man dock, det är sant, i
sednare tider begynt anse blott för en kompliment, hörande
till goda tonen i poesiens verld. Af snillets förmåga att i
bild och dikt tyda det högsta i menskliga naturen följer
dock ej nödvändigt att snillen skola vara de dygdigaste
menniskor. Man har ju stundom i erfarenheten tyckt sig
förmärka motsatsen"? Och skalder hafva till och med i detta
afseende en gammal fördom emot sig. Kanske just
derföre, att de lefva i dikternas verld, de ej kunna vara rätt
hemmastadda i den verkliga? Kanhända förblandar man
oftast deras oskicklighet och misstag med laster? Om denna
snillets moralitet vore mycket att säga; men det skulle
leda oss för långt ifrån ämnet.
Emedan poesien uttrycker det högsta i menskligheten,
så kan man ej lägga henne under något visst ändamål;
hennes luft och element är frihet. Förgäfves söker det
kalla förståndet att utgrunda henne och låta henne tjena
än till ett ändamål, än till ett annat, än att förnöja
sin-ligheten, än att intressera förståndet, än att leda viljan.
Det kunde ej neka att hennes egentliga natur icke tyckes
passa till någotdera; och det blef dervid, att hon var ett
förunderligt öfverflöds-ting, ett slags luxe, i den annars
klokt och förnuftigt inrättade verlden. — Hon kan ej tjena
att bilda någon särskild förmögenhet, just emedan hennes
natur är att harmoniskt sysselsätta alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
