Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi 5
hiä man säga om inbillningskraftens riktiga bildande, att
den mildrar sederna och hindrar dem från råhet
Man skall kanske förebrå mig att så länge hafva dröjt
vid detta ämne utan att säga ett ord om
inbillningskraftens förvillelser, utan att varna för dess förstörande
verkningar om man gör den till den herrskande principen i
verklighetens som i poesiens rike, utan att betrakta den
som förderflig i svärmeriet, vidskepelsen, fanatismen —
alla blott inbillningskraftens förvillelser. Detta leder oss
till sista delen af vår fråga: om närvarande tiders
sam-hällslefnad bör göra denna förmåga mera mot- eller
medverkande de moraliska förnuftsbuden. Och det är ej blott
i följd af de allmänna grundsatser för uppfostran som förut
utförligt blifvit framstälda, det är — om några ytterligare
skäl behöfdes — äfven i synnerhet i följd af betraktelsen
öfver närvarande tiders skick som jag trott mig finna, att
man just genom denna förmögenhets sorgfälliga bildning
icke behöfver frukta dess förvillelser. Ty endera
uppkomma dessa förvillelser af ett öfvermätt af inbillningskraft
emot förstånd. Detta behöfver man ej befara, ty tidens
fel är snarare brist på inbillningsgåfva; i förståndet sätter
den deremot sjelf sin styrka. Eller också komma de af
en undertryckt inbillningskraft, som på detta sättet hämnar
6ig och bryter ut i moraliska sjukdomar. Det är sant,
det nyssförflutna århundradet har fått vidkännas åtskilliga
utbrott af en sådan sjuklighet, och den närvarande tiden
är visserligen ej derifrån fri. Men denna fara af en
kufvad och upprorisk inbillningskraft undviker man blott på
7 »Emollit mores, nec sinit esse feros».
E. G. Geijers Saml. Skrifter. 1 Afdeln. .5 Band. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
