Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
het äro anständigare än i dem som helgas åt offentliga
undervisningen. I denna ålder, då det mekaniska i
språkkunskapen kan vara undangjordt, bör den unga lärjungens
sinne näras med allt hvad de gamla skrifter hafva stort
och förtjusande. Den brusande lifskraften, som, emot sin
bestämmelse ensamt vänd på sinligheten, gör förstörelse
och råhet, mildras, förädlas och sysselsattes enligt
naturens ändamål i umgänget med det sköna, dess skådande,
begripande och efterbildande. Det är så som i ynglingens
själ utbildas det lefvande ideal af allt förträffligt, för
hvilket han med enthusiasm uppoffrar sig, och utan hvilket
han i det verksamma lifvet ingenting stort och värdigt
uträttar. Det är så som, i denna afgörande tidpunkt, för
hela hans lif sättes stämpeln på hans seder, och som åt
dessa, närda och mildrade af det sköna, gifves med ett
den harmoni som uttrycker sig i vackra seder. Lycklig
den, öfver hvilken det ädlas och godas skydds-ängel
vakar i denna tidpunkt! Faller han då, bryter hans
sinlighet i sin mognad ut i råhet, så är skönheten i sederna för
lifvet förstörd. Hans hufvud må utbildas, hans vilja må
herrska öfver hans affekter, han må vinna fina, anständiga
seder, han må bilda dem till tadelfria: det fel hans
sinlighet fick i sin blomning kan ej försonas; den må lyda,
men den är en rå undersåte; den naturliga, öppna
värdigheten, det genuina behaget i sederna står genom ingen
föresats och konst att vinna. Så leder oss betraktelsen af
inbillningskraftens inflytande på menniskans uppfostran
genom det sköna, i synnerhet i lifvets mest kritiska ålder,
på det naturligaste sätt tillbaka till den tanke, hvilken vi
.såsom epigraf satte framför vår afhandling. Ty med rätta
må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
