- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
101

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Moralen skulle naturligtvis också grundas på ett
säkert factum. Följden blef att den förlorade sin gamla
bemärkelse och ej mera blef läran om hurudan menniskan bör
vara, utan läran om hurudan hon är. Vid efterseende i
menniskonaturen fanns intet factum handgripligare än att
hvar och en älskar sin egen fördel. I egennyttan hade
man således en skön princip för moralen, och just en så
mångtydig som behöfdes sedan den enda rätta gått
förlorad. Ty nyttigt och onyttigt kan allting vara, alltefter
det ändamål för hvilket det användes. Bort således med
de der urgamla, råa dygderna, som rent ut påstå att
menniskan bör uppoffra sin fördel och hela sitt sjelf för
ett högre mål! Att alla dessa egna nyttor tillhopa skulle
sammanfuska en allmän nytta, för eget bestånds skull,
det blef det högsta målet. Om egna fördelen då stundom
tillät sig att tala strängt, så blef dygden så mycket
artigare. Ty för att komma helskinnad fram emellan alla
dessa lika egennyttiga och lika moraliska principer och
deras principaler, fordrades visserligen fördragsamhet med
hvarann, mildhet, öfverseende m. m.: detta kallades
tolerans, humanitet; och dessa dygder, som innefattade
summan af all upplysningens förträfflighet, upphöjdes såsom
tidehvarfvets eviga prydnader. En tradition hade tillagt
forntidens stater medborgerliga dygder i hög grad. Nåväl,
man lemnade dem den äran; men deremot påstod man på
det högsta, att nu först menniskan kommit så långt att
hon blifvit riktigt menniska och ej behöfde skämmas för
sin mensklighet med allt hvad dertill hörde. För att ej
en sådan skatt skulle händelsevis gå förlorad, beslöt man
att enkom låta till efterverlden komma en race af sådana
menskliga menniskor, och i hast upprättades en mängd
filanthropiska anstalter och undervisnings- och bildnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free