Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
hvarfvet blifva] moget att höra ett rent språk? Hvad var
det för läror? Eller, för att gå rakt på saken, hvad var
det i synnerhet för en lära? Hörde den blott till
religionens utanverk, eller var det sjelfva grundvalen, än
hvilken ingen annan kan läggas? 1 Cor. 3: 11. Vi vilje tala
ett rent språk. Denna lara, som man ej vågade
uppenbart neka, men som föreföll högst oläglig emedan man ej
rätt visste hvad man skulle göra af den; denna lära var
ingen annan än den: att Guds son, sann Gud, är
uppenbarad vorden i köttet, har för oss lidit, dött, uppstått,
och dermed betagit döden sin udd och helvetet sin seger
och försonat verlden med Gud, — med ett ord: den sanna,
himmelska försonings-läran. Denna lära är det som i
skriften lofvar salighet genom tron på Christum. Denna
tro upphör man ej att predika, hette det. Men hvilken
tro? En historisk — som innefattade, att fyratusen år
efter verldens skapelse uppstod en Jude vid namn Jesus,
af Gud utrustad med utomordentliga egenskaper, som
predikade för menniskorna en ren religion, frälste sina
landsmän från den Mosaiska lagens band, offrade sig sjelf
såsom ett tecken att inga offer mera behöfdes, lärde att
ingen sinlig dyrkan mer är af nöden för att försona Gud,
återlöste menniskorna från mörker och fördomar — eller
huru man förklarade läran, om en återlösning — och gaf
slutligen i sitt lefverne och i sin död de renaste
moraliska efterdömen. — Rätt väl! — Men denne
utomordentlige man, denne så högt begåfvade lärare, alt han väl
må kallas gudomlig, är i andelig måtto vår herre, vår
försonare, vår saliggörare; hvad han lärt är allt så visst och
osvikeligt sant, som hade Gud från himmelen talat det till
oss, och på honom skole vi tro. — Det följer ej. Ingen
man, han må vara så högt begåfvad, så utomordentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
