Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om falsk och sann upplysning med afseende på religionen. En liten populär skrift ur det nittonde århundradet af en Lekman. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
som helst, är i andelig måtto min herre, ingen man kan
vara min försonare, min saliggörare, på ingen mans ord
kan jag i min eviga salighets angelägenheter tro, som på
Guds. — En sådan lära står ej att hjelpa genom några
förklaringar, genom någon försköning. Antingen är Christus
Gud, eller är christendomen afguderi: så sade redan
Leibnitz. Är det denna lära, i hvilken den vise hänryckt skådar
all gudomens hemlighet, som den fromma enfalden saligt
känner i sitt bröst, som talar i de heliga skrifter, det eviga
lifsens ord? Hvad är mig Christus, vore han den störste
bland dödlige? Hvad kan han göra till min salighet, om jag
ej kan utropa med Johannes: denne är sanner Gud och det
eviga lifvet? Joh. 1 Epist. 5: 20; och han är försoningen för
våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela
verldenes? Kap. 2: 2. Ingen kan känna en renare, innerligare
vördnad för de heliga skrifter än jag. Men så fast är jag
öfvertygad om denna gudomliga läras sanning, att om genom
något obegripligt och högst olyckligt öde dessa skrifter på
en gång försvunne från jorden, så skulle likväl
uppenbarelsens ljus ej vika från mennisko-själen, så skulle likväl
religionen till dagarnes ända ej predika annan lära än den
om en Gud som försonat verlden. Ty Guds rike står icke
i ordom, utan i kraft. 1 Cor. 4: 20.
Jag vill ej här, emedan det ligger utom min plan,
tillintetgöra de särskilda inkast som ett så kalladt sundt,
men i sjelfva verket högst osundt förnuft vanligen gör
emot denna lära. Emot det sunda förnuftet, emot den
rena, oförderfvade religiösa känslan är den så litet
stridande, att dess oemotståndliga utspridande just hade sin
grund i dess öfverensstämmelse dermed. Alla dessa inkast
härleda sig ifrån ett sens commun som vill upphäfva sig
sjelft till vetenskap och filosofi, hvartill det, såsom sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
