Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG.
1842.
Denna häftiga, ungdomliga skrift var hos oss ett uttryck
af den reaktion mot det adertonde seklets öfvertygelse^
hvilken hade sin grund i en med det nittondes början till
genombrott kommen all-enhets filosofi. Denna filosofi, som
inom sig upptog och sammansmälte tankens högsta
motsatser, öppnade dermed ett djup, hvars omätlighet för
inbillningskraften hade någonting oemotståndligt lockande.
Sådant visade sig i den tidens ej blott filosofiska utan äfven
æsthetiska litteratur. Det var egentligen denna filosofis
populära verkan; af hvilken också författaren framställer sig
sjelf såsom en representant. Det var liksom den
all-enhets-känsla som ligger i grunden af det menskliga väsendet —
känslan att det gudomliga genomgår allt, att det ej är utom,
utan inom natur och mensklighet — dermed hade fått luft
och funnit sig äfven theoretiskt rättfärdigad. Också firade
den i första ruset af sin förtjusning — något för tidigt, vi
medgifve det, — sin försoning med både natur och
uppenbarelse, och var endast polemisk mot de fordna trängre åsigter,
öfver hvilkas synkrets man numera ansåg sig för alltid höjd.
Ett stycke af en sådan polemik ser man i ofvan införda
lilla skrift. Den sluter sig genom denna sin karakter till
den föregående afhandlingen om Inbillningskraftens verkan
på uppfostran, och till den efterföljande om Historiens
förhållande till religionen: alla vittnande om det lifliga intryck
som den nyare filosofiens första studier hade gjort på ett
ungt sinne, som deråt med enthusiasm öfverlemnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
