Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
sont eller rättare tillbaka på sig sjelft. Det var sig sjelft
det sökte, ej en blott yttre nödvändighet. Det kände sig,
såsom sjelfbestämmelse, såsom vilja, höjdt öfver tingen;
det kände att dess eget högsta intresse ej blott var ett
theoretiskt, utan tillika ett praktiskt, med ett ord, var
frihetens. Och denna fordrade sig såsom sin egen lag. Men
viljan är det absolut inre. Dermed hade idealismen
bemäktigat sig sin princip; hvilken äfven af Fi ch te,
bestämdt såsom sådan, uttalades.
Svårigheten att af tvänne motsatta men hvarandra
förutsättande korrelater härleda det ena ur det andra skulle
likväl äfven här återvända. Det inre hade ej låtit härleda
sig ur det yttre. För att omvända förhållandet fordrades ett
maktspråk i motsatt riktning. Den nya idealismen tvekade
ej för ett sådant maktspråk. Dess jag, som var sin egen
handling och intet annat än sin egen handling, var likväl
nödvändigt behäftad med sin motsats i ett icke-jag.
Liksom materialismen, i sin försökta härledning af det inre
ur det yttre, minskade sitt besvär med att så vidt möjligt
assimilera det ena med det andra, så att all inre
verksamhet reducerades till ett minimum; så företog nu
idealismen samma operation i motsatt riktning. Detta yttre,
detta icke-jag (som likväl i annat afseende nödvändigt var
inom sitt jag, emedan det eljest ej för detsamma skulle
existerat) reducerades äfven till ett minimum af
verksamhet och betydelse, till en blott hämmande, oupphörligt
förefunnen, oupphörligt upphäfven gräns, hvars motstånd
liksom blott gaf väckelsen till den sjelfverksamhet,
hvarmed det idealistiska jag producerade både sig sjelft och
sin verld. — Fullkomligt öfvervinnas kunde likväl aldrig
detta icke-jag, om ej jag med detsamma skulle förlora
sig och försvinna. Det minimum af motstånd hvartill det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
