Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
blott vore halft eller rättare ett intet? Den är tillegnandet
af en tillfyllestgörelse, och derigenom är först den ändliga
naturen försonad. Försonare är den gudomliga naturen,
men så vida den är ett med den menskliga och iklädt sig
den och således gjort den delaktig af det eviga lifvet. Gud
har derigenom af oändlig kärlek utgifvit sig sjelf under
tidens och förgängelsens välde, på det att hvad som var
sådt i förgängelse skulle uppstå oförgängligt. All sann
religion är läran om Gud, försonaren; att han för oss
lidit, dött, uppstått, är dess väsende och summa: en lära
som så litet är någon död bokstaf, att den med lefvande
drag är skrifven för våra ögon i naturen som i
menskligheten. Gudomligheten är uppstånden i verlden i och
med detsamma som den för menniskan uppenbarat sig som
en lefvande Försyn. Att man kunde tro sig erkänna en
Försyn utan att i den se den rena christliga
försonings-läran, det kan blott förklaras ur ett tänkesätt som sjelft
är helt och hållet fängsladt i det förgängliga och tillfälliga;
för ett sådant är ej heller Försynen annat än en
vidskepelsens afgudamakt. Försoningen är den verkliga
upplösningen af alla de motsatser som hittills sysselsatt oss.
För att vara det, måste den ej blott finnas i dét abstrakta
begreppet; den måste vara väsendtlig, närvarande verklig.
Gud är ej en blott moralisk verlds-ordning, utan ett
lefvande väsende, ja lifvet sjelft. Han måste såsom försonare
ej endast ha uppenbarat sig på en viss tid; han måste
alltid för menniskan vara närvarande såsom sådan. Denna
närvaro är i församlingen (helga manna samfund), med
hvilken Christus är ett genom Andan. Församlingens yttre
uttryck är kyrkan. Medlet hvarigenom Andans osynliga,
heliga samfund får ett sådant yttre uttryck är skön konst,
hvilken ensam förmår framställa det gudomliga närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
