- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
189

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

för sinnet; hvarföre äfven poesi, musik och alla sköna
konster samfält skapa en gudstjenst.

Yi hafve, som sagdt, uti försoning och Försyn funnit
den högsta enheten, i hvilken allt blott är harmoni. Vår
första upplösning på motsatsen emellan frihet och
nödvändighet var deras enhet i den positift goda viljan, i
moraliteten, hvars uttryck är samhället. Vi funno då att
enheten och motsatsen förutsatte hvarandra; friheten nämligen
förutsatte Gud, och Guds verklighet förutsatte åter
friheten; ty han kan blott vara uppenbar och verklig för den
dygdige: — en motsägelse som blott kunde lösas på det
sättet, att den menskliga frihetens rot var i Gud, eller
dygden var på en gång vårt eget och den Heliga Andas
verk. Samma svårighet yppar sig med den högsta enhet,
till hvilken vi nu hunnit. Den förutsätter motsatsen; ty
Gud kan såsom försonare blott uppenbara sig i en verld,
och således genom motsatsen, ur hvilken genom försoning
den gudomliga harmonien framträder och Gud blir alltmer
närvarande och verklig; såsom Skriften säger, att Christi
tillkommelse sker när han lagt alla sina fiender under sina
fötter. Men motsatsen förutsätter redan enheten; ty Gud,
såsom det absoluta väsendet, blifver ej först, utan är af
evighet. I detta afseende är han Gud, fader, alltings
skapare, från hvilken allt kommer och till honom återvänder.
Denna motsägelse löses endast på det sätt, att de, som
ömsesidigt förutsätta hvarannan, i sjelfva verket äro ett.
Gud, försonaren, är ett med fadren, och är åter ett med
verlden, genom den Heliga Anda, genom hvilken
menniskan tillegnar sig försoningen. Den heliga läran om tre
personer i en gudom är i religionen absolut nödvändig.
Gud är af evighet — Fader — all varelses källa. Men
det är han sjelf som utgifvit sig i ändligheten i sin en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free