Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
komlig. I samhället vore ej mera friheten naturen
emot-satt; afsigten vore vunnen; den goda viljan vore absolut
reell. Då hade församlingen först fått sitt fullständiga
uttryck i den triumferande kyrkan; verlden vore ett enda
tempel; och den gudomliga poesien ej mera dikt, utan
verklighet, och Gud allt i allom. Men med detsamma
vore det ute med historien, hon hade nått sitt mål och
funnes ej mera. — Vi hafve blott framställt detta för att
slutligen sätta hennes natur i full dag. Hon är nämligen
det medlande begreppet emellan alla de motsatser som i
undersökningen sysselsatt oss — emellan tro och
vetenskap, emellan theori och praktik (afsigt och utförande),
emellan poesi och verklighet, med ett ord: emellan frihet
och nödvändighet, det ideella och reella, som är det
allmänna uttrycket på motsatsen. Historien är således
hvarken ren vetenskap eller ren konst; hon är det enda
medelväsende af båda; och historieskrifvaren hörer lika mycket
till filosofernas klass som till skalders eller konstnärers.
Men det mål som vi framställt för att, med afseende
derpå, bestämma historiens väsende, är ju oupphinneligt?
Historien kan aldrig nå den punkt der motsatsen vore
upplöst; ty motsatsens absoluthet yttrar sig i tiden just
derigenom att den alltid återställer sig och aldrig kan fullt
häfvas. Funnes den i hela sin absoluthet i något
ögonblick, så hade den med detsamma upphäfvit sig sjelf
såsom motsats, och det timliga försvunne såsom en skugga
för det gudomliga ljuset. Detta upphäfvande kan för det
hela, som den enskilde, blott ske genom död; hvarföre
äfven religionen låter Guds rike komma med verldens
förstörelse. — Men historien har ej något fält utom tiden.
Försynens plan är för henne alltid en oändlig uppgift. Hon
sjelf är ett evigt fragment. Enhet kan hon ej ge sig, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
