Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
födde Son, ett med Fadren och med den Heliga Anda,
hvilken af dem utgår. Gud, Sonen, är medlaren, genom
hvilken all ting gjorde äro, Guds beläte i den ändliga
naturen, sjelf Gud. Men Gud skapar ej efter mennisko-art,
som blott frambringar döda, osjelfständiga skapelser. Hans
tanke är skapelse och ger lif och personlighet. Verlden
är ej ett menniskoverk, och ingenting är orimligare än
det vanliga, mot förnuft och Skrift stridande begreppet om
skapelse, enligt hvilket verlden är en machin och Gud
dess verkmästare. Hvad Gud skapar är sjelfständigt,
lefvande, personligt — skapelse efter Guds beläte. Men
just genom denna meddelade sjelfständighet bär verlden i
sig en möjlighet till affall från Gud, till det onda, som är
att vilja göra sig sjelf till Gud: ett affall som, då det
inträffat, är och skall vara absolut oförklarligt; ty det kan
blott förklaras ur friheten, som är sin egen orsak.
Upprättelsen är blott möjlig genom det gudomliga belätets
återvinnande. Men det ursprungliga Guds beläte är ej ett
dödt begrepp; det är person, det är sjelf Gud, Sonen.
Upprättelsen kan blott ske derigenom, att han också blifvit
menniskones son, iklädt sig menskliga naturen och
derigenom försonat verlden, och framgent försonar den genom
Andan, i hvilken han är närvarande. Sådana äro
religionens eviga grundsanningar, fattade af den fromma
enfalden i saliggörande tro, men klara för en filosofi som
höjer sig öfver mullvads-visdom och har fått mod och
kraft att bemäktiga sig lefvandes Guds ord.
Vore nu Guds rike kommet och Försynens plan
utförd, så är klart att ingen motsats mer funnes. Med
detsamma vore denna Försynens plan ej blott anad och trodd,
såsom i historien, utan insedd med full klarhet. Historien
vore sjelf den klaraste vetenskap. Då vore dygden full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
