Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
ning; sedan menniskan, af de lockande retelserna
förderfvad, förlorat naturens helsa och känner behofvet att
åter-söka den närmare all varelses källa. Förhållandet är äfven
här ömsesidigt. Menniskan fattar äfven ej uppenbarelsen
utan att af den fattas tillbaka, utan att känna den såsom
sitt eget väsendes fyllnad och helsa. Det gudomliga ordet
förhåller sig verksamt till menniskan, ja söker henne
oaf-låtligen och vill i henne lefva. Befinner sig nu
menniskan i detta stora, lifliga sammanhang med uppenbarelsen,
så är följden i en högre sakernas ordning densamma som
af det sunda förhållandet till naturen i den lägre. Hon
eger klarheten och behöfver ej förklara, vet ej af tviflet,
står i lefvande förbindelse med allt lifs källa, och känner
sig, naturen, Gud, i en enda outsäglig, salig frid — samt
vet nu att erkänna denna ej blott som en lycka, utan som
en nåd af en oändligt god gifvare. — Hvar och en tid
måste karakteriseras efter sitt högsta och bästa. Och
vi ha härmed korteligen, såsom vi det förstå, uttryckt
den antika och den christliga kulturens karakterer i
bägges blomma.
Man skall förekasta oss, att till kunskapens bägge
nämnda stora föremål vi förgätit att lägga det tredje.
Emellan Gud och naturen står andan, i menniskan
delaktig af bägge, och måste väl bli ämne för sin egen
uppmärksamhet. Kunskapen i allmänhet såsom sitt eget
föremål vore då detta tredje. Detta förstås väl i visst
afseende af sig sjelft, då all kunskap genom sin natur är
tillika kunskap om sig. Dock är här en vigtig skilnad att
göra. Allt vetande är i hvarje särskildt fall tillika ett
vetande om sig sjelft, men deraf följer ej att den anda
som hos menniskan vet, att kunskapsförmågan sjelf blifvit
föremål för egen undersökning. Hvilket är den egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
