Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
filosofiens början. Denna uppstår alltid då det beskrifna
ömsesidiga lefvande förhållandet emellan menniskan å ena
sidan och natur och uppenbarelse å den andra blifvit stördt,
och är ett nödvändigt menniskans bemödande att på egen
hand återställa den förlorade enheten. — Så slutade den
gamla kulturen med (den Grekiska) filosofiens utbildning
och upplösning. Så slutade äfven den äldre christliga
tidsåldern med uppkomsten af en filosofi, ur hvars
förändringar ända intill våra dagar de ledande begreppen i
allmänna tänkesättet utvecklat sig. Båda dessa historiens
filosofiska perioder ha mycken likhet. Likhet i
uppgift, hvilken alltid för filosofien är densamma, likhet äfven
i sätt att lösa uppgiften; ty hvar och en ej obekant med
vetenskapens historia känner, att den gamla filosofien, inom
sitt område, erbjuder en så fullständig tafla af alla
me-thoder, att den deri alltid förblifver en förebild, eller är
i afseende på all filosofis former symbolisk. — Yi tillägge:
likhet slutligen i utgång; hvilken är ett slags bankrutt,
hvarigenom förnuftet måste förklara sig insolvent. Ej
såsom vore det så i sjelfva verket, eller så länge det
befinner sig i lefvande förening med sina stora föremål,
hvilken förening röjer sig i känslans friskhet och helsa,
hvarur begreppets sjelfklarhet uppgår; utan emedan det,
en gång satt utom enheten (en enhet, hvilken, såsom vi
sagt, endast kan vara ömsesidig), i sitt bemödande, att ur
sig sjelft eller ensidigt återställa den, aldrig kan lyckas;
ehuru detta bemödande visserligen är en oundgängligen
nödvändig förberedelse till sjelfva ändamålets vinnande.
Liksom hvar och en kraft, ryckt ur sitt lefvande
sammanhang, verkar äfven begreppet här förtärande,
upplösande. Kännetecknet att det så börjat förhålla sig är
följande grundsats: »ingenting är klart för sin egen skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
