Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
enheten och den sökta tillfredsställelsen, ej vill låta finna
sig, återstår blott en utväg, hvilken är filosofiens saltö
mortale. Medvetandet söker öfver hoppa sig sjelft,
förnuftet vill spränga den eviga cirkel hvari det finner sig
fånget. Detta kan likväl ej annorlunda ske än genom den
förklaring, att cirkeln sjelf och således reflexionen med
dess förhållanden är ett blott sken (apparentia), en
oupphörlig relativitet, i sig sjelf ett intet, och att den rätta
enheten är oberoende af dessa, blott med det skenbara
spelande former. — Af denna enhet, i hvars dunkla djup
medvetandet skulle förtäras och försvinna, måste likväl åter
något slags fattning vara möjlig, huru skulle eljest
aningen derom vara förnuftet inneburen? — Också får man
nu höra åtskilliga namn på en påstådd organ för denna
på alla förhållanden blottade rena enhet, eller det så
kallade absoluta, än såsom en intellektuell åskådning, än
såsom en högre reflexion, än såsom känsla eller tro. — Allt
löper dock slutligen ut på en ren negation. Den högre
reflexionen försvinner med den intellektuella åskådningen,
hvaraf den skulle hemta sitt innehåll. Men denna
åskådning kan sjelf blott postulera ett innehåll. Endast det
formella i den beror af förnuftet sjelft; men såsom formell
har den upphäfvit sig sjelf, är endast insigten att i
medvetandet befintliga motsatser upphäfva hvarandra — är
således ren indifferens eller noll. — Ej mindre verkar
känslan, på hvilken tron skulle stödja sig, i denna crisis på
ett sjelfförstörande sätt; ehuru, sedan det isoleradé
begreppet förtärt sig sjelft, en ny liflig känslo-verksamhet
plägar i allmänhet uppkomma. Så länge nämligen
begreppet uteslutande sysselsätter sig med sig sjelft, tillbakahåller
och afvärjer det känslans inflytelse. Men sedan begreppets
skrankor äro genombrutna, framväller denna och öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
