- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
237

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

utan allt ër klart för ett annats skull»Hvarmed det
filosofiska tviflets Odyssé begynner. Förnuftet söker detta
andra, än inom sig, än i de yttre tingen, finner
ingenstädes hemmet eller den ursprungliga klarheten, och
slutar med att återvända uppmärksamheten på sig sjelft, för
att ur sin egen natur åtminstone kunna förklara
misslyckandet. Då upptäcker det väl inom sig mekanismen
af delta eviga sökande och icke-finnande. Medvetandet,
såsom sådant, är nämligen en återspegling af sig sjelft i
oändlighet, eller förutsätter alltid sig sjelft. Likväl är det
sig sjelft som det oupphörligt vill förklara. Dess
operation dervid blir derföre ett evigt 1 gång 1 är 1 — och
kommer aldrig till 2. Dock är det detta 2 som det
nödvändigt behöfver — ej blott ett jag, utan ett du — eller
det behöfver något annat än sig sjelft, i innerlig förening
med hvilket det först kan känna sig heladt och
tillfreds-stäldt. Då detta andra, och följaktligen den ömsesidiga

1 {Not, utesluten i i.-dra upplagan). Det vill säga: den lefvande
ideen af det hela är förlorad och återsökes i delarne, efter
hvarandra, oupphörligen förgäfves. Begreppet befinner sig derigenom i
sanningens sökande nödvändigt på den ändlösa räta linien,
okunnigt derom att kunskapens hela endast kan förliknas vid en sig
sjelf bekräftande cirkel. Men den förmenta ändlösa raka linien
uppkommer just derigenom att inom cirkeln, utan dess egen
kännedom eller utan kännedom af medelpunkten, hvarken rast eller
ro för begreppet gifves. Om nu tviflet slutligen erkänner sin egen
cirkelgång utan att likväl upplysas af medelpunktens sol (Gud),
hvad har det annat att göra än att förklara kunskapens hela och
medvetandet sjelft för en felaktig cirkel (le cercle vicieux) och en
logisk orimlighet? — Hvilket åter vill säga, att begreppet allena
(utan hjerta) ej är nog för sanningens fattande, eller att det sjelft
måste fixeras samt undergå rening och omskapning för att ifrån
betraktelsen af det förgängliga höja sig till det oförgängliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free