Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Nu uppstår derföre en filosof med den läran: hela
motsatsen är i grunden en inre. Medvetandet sjelft är
både denna oupphörliga motsats och dess enhet, och allt
yttre blott en förklädd produktion af intelligensens egen
verksamhet (Fi ch te). Men till produktionen fordras
åtminstone ett motstånd, en begränsning af den
ursprungliga handlingen, som ej kan ligga i den sjelf, och detta
andra af intelligensen oafhängiga låter hvarken neka eller
bortförklara sig. Sålunda blir just det motsatta påståendet
möjligt: motsatsen är likaväl en yttre, eller i naturen
begynner den motsats af inneburna, liksom efter stumma,
ännu omedvetna ideer alstrande energier, hvilken i
menniskan förklarar sig och igenkänner sig såsom en
intelligens (natur-filosofien, Sch el I ing). Det märkvärdigaste i
denna lära ligger dock i ordet likaväl, eller i erkännandet
deraf att filosofien (och ej blott möjligen, utan nödvändigt)
har på en gång en rent realistisk och en rent idealistisk
sida. Dermed är sjelfva motsatsen först fullt utvecklad
och färdig; men också i denna sin fullkomliga makt och
skärpa så myckel säkrare sjelfförstörande; och svaret på
frågan om den absoluta enheten, som nu minst låter
af-visa sig, kan, sedan sjelfva motsatsens ursprunglighet
tillika i allt afseende blifvit erkänd, ej bli annat än:
motsatsen är enheten; — en kontradiktion; eller det logiska noll.
Och här är vändningspunkten, der abstraktionen
fullgjort sitt arbete och tillika, just emedan den kommit till
det yttersta, är den verkliga enheten närmast. Den
nödgas erkänna att den enhet, som filosofien söker, är en
sådan som blott kan uttryckas genom hvarannan motsägande
eller upphäfvande predikater, således i och för sig sjelf
är predikatlös och kan derföre, såsom sådan, i och för
sig sjelf ej bli föremål för kunskap, eller blott bli det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
