Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
i arbete eller såsom energi, vet att i sjelfva finnandet af
sanningen gifves, i afseende på föremålet, ett
sammanträffande, hvarur på en gång klarheten uppgår, tillika förenad
med en njutning, kanske den renaste och högsta hvaraf
menskliga själen är mäktig. Betraktar man noga detta
sammanträffande, så förefaller det likaväl såsom en det
stumma, i naturen af föremålet inneslutna, begreppets*
uppgång i ljus inom själen, som ett tankens bemäktigande
af den henne till mötes kommande verkligheten: ett
sammanträffande som är all sannings bekräftelse. De på detta
sättet födda tankar äro de suveräna tankar, mot hvilka de
andra äro att anse såsom lös-tankar, eller blott egande
en relativ sanning till individens läge och omständigheter,
då dessa deremot äro sjelfständiga, och bevisa det dermed
att de, en gång i tal, skrift, gerning uttryckta, eller på
hvad sätt som helst öfverlemnade, oafhängigt af sin
upphofsman fortlefva och verka på andra; emedan i dem
herrskar en ur sakernas natur strömmande liflig energi.
Det är denna enhetens natur af ömsesidighet som för
hvar och en i ofullgången abstraktion ännu fängslad
filosofi är tillsluten och obegriplig; hvarföre — sedan dess
bemödande att ensidigt (med uppgifvande än af intelligensens
sjelfverksamhet, än åter af objekternas realitet) återställa
och fatta den nödvändigt misslyckats och blott tjenat att
fullkomligare utbilda sjelfva motsatsen — enheten in
ab-stracto ej kan bli annat än en sig sjelf upphäfvande
kontradiktion. Och detta är den abstraktionens bankrutt
hvarom vi talat. Dermed kan dock dess verksamhet ej
upphöra; abstraktionen är i sin rena betydelse ej annat än
’ [Not, utesluten i S:dra uppl.) Föremålets lag, regel, hvilken för
intet naturligen existerande är ett blott yttre påhänge, utan ett
sjelfva varelsens inre mått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
