Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
sjelfva denna filosofis bättre, till ödmjukhet renade anda,
som allt mer skall göra sig gällande, ju mer den hinner
genombryta skalet af sin egen abstrakta tillrustning, hvilket
mängden af omogna anhängare eller motståndare anser
för kärnan
Men äfven i afseende på det hufvudsakliga, eller denna
rening af kunskapens organ, måste å andra sidan medges,
att filosofien blott förhåller sig negatift och kan mer
undanrödja hindren än gifva sjelfva saken. För att också
i närvarande fall inse detta, påminne vi oss blott sinnets
i ögat fallande slägtskap med begärelseförmågan. Sinnet är
nämligen den fullständiga föreställningskraften, är begrep-
1 Jag påminner mig att för flera år tillbaka hafva yttrat något dylikt
till högt uppsatta och vördade män, på tillfrågan angående den
sednaste revolutionen i filosofien, att jag nämligen ej kände någon
lära med en så liflig riktning på erfarenhet och det reella i all
kunskap, som den af natur-filosofiens upphofsman stiftade; och jag
har sedermera någon gång offentligen upprepat detsamma
(anmärkningar vid Jubeltalet 1817). Jag är alldeles icke säker att ej
dessa yttranden blifvit tagna för en blott paradoxi, eller för någon
af dessa ackommodationer, för hvilka den så gerna beskylles som
har den afgjorda svaghet att se saker på mer än en sida. Jag
har nu framlagt skälen till en sådan min tanka, som, den må
gillas eller ej, i alla fall är mm, ja min egnaste, ej utan irringar
och arbete vunna erfarenhet. — Så mycket är säkert, endast den
erfarna, upplefvade, genomlefvade kunskapen har ett värde; allt
annat är ord. Pluraliteten af de moderna, med sina (inlärda,
utanifrån påflugna) idealer oupphörligt svassande poeter och
författare hafva alltid förefallit mig såsom fuskare. Hade de ögon att
se, öron att höra, begrepp att forska, sinne att fatta, skulle de
med blygsel erkänna, att det verkliga (det må vara i fysisk eller
andelig måtto), äfven af det nyktraste förstånd och sinne, endast
rent fattadt, så oändligen öfverstiger deras djerfvaste konceptioner,
att dessa blott för den minsta stråle af en sådan anblick skulle visa
sig vara — hvad de så ofta äro — en blå dunst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
