Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
är någonting som förstås af sig sjelft, och det minsta man
af en menniska kan fordra. I denna allmänt utbredda
föreställning om det sunda förnuftets naturlighet döljer sig
likväl en dubbel förvillelse. Först, att man förvexlar
natur och vana, som ock kallas andra naturen. Ty hvarje
förändring i de filosofiska vetenskaperna finner en annan
redan före sig färdig och i ett system af meningar
utbredd i allmänna lefvernet. Då dessa meningar hos
mängden äro på god tro antagna och liksom med luften
inandade, emedan de utgöra för tiden hela den atmosfer, hvari
uppfostran och umgänge röra sig, så ega de ej heller hos
mängden någon inre kraft och liflighet att sig förändra.
Om derföre en ny genombrytning sker på kunskapens
område, blir en ofantlig massa af stagnerande, orkeslösa
föreställningar qvar; hvilka af sina respektive innehafvare,
emedan de på intet sätt kunna blifva dem qvitte, påstås
vara en deras naturliga, sunda förnufts tillhörighet. —■
Den andra förvillelsen i detta ämne ligger djupare och
består just i den allmänna tanken, att det naturliga
förnuftet, redan i och för sig sjelft, nödvändigt vore sundt.
Vi tvärtom (som äfven rätt väl känne oss delaktige af ett
naturligt förnufts energi, men äre långt ifrån att trotsa
på dess sundhet) hyse den tanken, att detta naturliga
förnuft hos hvar enda menniska behöfver renas, ja nyfödas,
för att ernå den klarhet, mot hvilken dess naturliga
tillstånd är att anse såsom mörker, — eller, för att tala
med en helig skrift som i detta ämne slår spiken på
hufvudet: »den naturliga menniskan förstår icke hvad Guds
rike tillhörer. Det är henne en galenskap. Hon kan icke
begripat» \ — Men att uppfostra henne till medborgare-
1 Sedan författaren redan skrifvit detta, har han funnit sin egen
tanke bekräftad i flera yttranden af en märkvärdig filosofisk auktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
