Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
filosofi vill rädda, och då den skilnad han vill göra
emellan dessa ideers theoretiska och praktiska värde ej kan
gillas; så är åberopandet af det ofvanföre nämnda stället
här derigenom tillräckligt rättfärdigadt. Den kritiska
filosofien erkänner ej blott, utan påstår, att utom
erfarenhetens fält ingen kunskap är möjlig. Hon erkänner tillika
att de moraliska ideerna öfverstiga all erfarenhet.
Svårigheten huru dessa sålunda på allt innehåll blottade ideer
(hvarföre ock Kantiska moralen blott kan blifva negativ)
likväl skola vara de ledande och bjudande för all
handling, ja på dem menniskans öfvertygelse om ett högsta
väsende nödtorftigt kunna grundas, söker denna filosofi
derigenom hafva, att dessa ideer väl ej theoretiskt på
minsta vis utvidga vår kunskaps område, men deremot
praktiskt ega en absolut giltighet. Liksom den i handling
verksamma ideen, eller sjelfva det produktiva vetandet, ej
nödvändigt vore ett vetande sensu eminenti! — Hur
således högsta regeln för handling skulle hemtas af ideer
som omöjligt innehölle någon verklig kunskap, är svårt att
inse. Det fordras att veta för att handla efter sitt bästa
vetande; och en blott subjektiv nödvändighet, eller tro, kan
här så mycket mindre göra tillfyllest, som den, abstrakt
såsom sådan, och utan förutsättning af sitt föremåls
objektivitet (d. v. s. sin egen möjliga öfvergång till vetande),
ej ens kan finnas. Rätteligen kan således ej ideerna i
praktiskt afseende tilläggas en realitet som de theoretiskt
skulle helt och hållet sakna. — Efter denna anmärkning
gå vi vidare. Sedan Kant om ideerna i allmänhet
anmärkt, att förnuftet har en naturlig fallenhet att
öfverskrida erfarenhetens gränsor, heter det’: »Dessa ideer kunna
• Kritik der reinen V emun[ t, 5:te Aufl., s. 672.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
