Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nt
existensen, i och genom hvilken den ofullkomligas söndring
må kunna helas. Det är förnuftets postulat om Gud, ej
blott såsom grund till existensutan såsom sjelf
existerande, och dermed såsom en alstring af sig sjelf: — det
theologiska begreppet om Gud-Sonen, genom hvilken alla
ting skapade äro, och utan hvilken ingen kan komma till
’ Läran om Gud endast såsom grund till existens är endera
pan-theism, hvilken blott fattar Gud såsom i allt verkande naturgrund,
eller också abstrakt deism, som så skiljer Gud från all natur och
qvalitet, att endast en formell begrepps-enhet återstår, hvilken
likväl som en yttre orsak skall förhålla sig till verlden-, och kallar
detta att fatta Gud endast såsom det högsta förnuft. Konseqvent
utförd är likväl denna åsigt nödvändigt fatalislisk.–Panthe-
ismen är själen i all hedendom. Ibland religioner som närma sig
till den abstrakta deismen är den Mohamedanska i synnerhet
märkvärdig. Det är bekant, att Musulmännen anse sig hafva ett
renare begrepp om gudomligheten, emedan de hålla den obesmittad
af all natur, och förebrå de christne att drifva afguderi med en
menniskoblifven Gud. Man skulle af denna renhet, hvilken
filosofer äfven upphöjt, förvänta att en sådan religion skulle mest
vara aflägsnad från all sinlighet. Tvärtom. Denna förnufts-renhet,
eller tomhet, har i Islamismen fyllt sig med en hel massa af
materiella föreställningar, hvilkas sinlighet förefaller det christliga
sinnet rå och vidrig. Hvarföre? — »Naturam expellas furca, tamen
usque recurrit». Naturen, i denna lära lemnad utan allt samband
med det abstrakta gudomliga, kräfver deremot obehörigt ut sin
rätt och betalar ett våld med ett annat. Endast cbristendomen
har sammanfattat och försonat ytterligheterna i den lefvande
midten, då den dyrkar en Gud som sjelf nedlåtit sig till natur och
mensklighet för att förädla menniskan till gudomlig gemenskap.
Derföre, emedan christendomen är den enda religion som helt och
hållet hvilar på ideen af perfektibilitet eller fullkomning, är den
ock den enda som har en verklig historia, d. v. s. en lefvande
fortgång och utveckling, eller odling, då öfverallt eljest är —
storm eller stillestånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
