- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
280

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

skildas sjelfsvåld. Vore ej detta menskliga frihetens egen
natur-lag, hur kan man inbilla sig att menniskorna
någonsin uppgifvit sin naturliga frihet för att bero af
hvarandra? Tvärtom, de öfva äfven i samhället denna sin
naturliga frihet så mycket de kunna, men bli derigenom
blott allt mer beroende af hvarandra, det vill säga, af
det bela. I samma mån alla tränga at mot omkretsen
af cirkeln, i samma mån spännes dennas band hårdare;
och om de äfven, för att upplösa allt sammanhang, vända
sig mot hvarandra i strid, till ömsesidig förstörelse, så
befinner sig dock hvar och en snart inom en ny
cirkel fången, och staten är der åter, lika om ej mer
tryckande. Ty ju mer den enskilde vill afsöndra sig, ju
djupare känner hvar och en hela osaligheten af den
nödvändighet, som, äfven under ömsesidigt hat, tvingar
menniskorna att utbilda ett allt närmare ömsesidigt beroende.
Detta är den samhället (utan gudomlig helgelse) hemligt
vidlådande naturliga förbannelsen, som hos den åt sig sjelf
lemnade menniskan är outplånlig, och såsom rösten af en
dunkel förtviflan genomgår tiderna i den allmänna mer och
mindre högljudda klagan: att i staterna bördorna ökas
med arbetet, nöden med rikedomarne, brotten med
upplysningen, liksom i ständig fiendtlig hetsning, utan frid,
utan rast eller ro. Med ett ord: samhället i sina blott
menskliga elementer upplöst behöfver en försoning ej
mindre än menniskan.

»Alsker Gud öfver all ting, och edar nästa som eder
sjelfva. — Alsker äfven edra ovänner, välsigner dem som
eder banna, görer väl mot dem som eder hata. — Gud är
kärleken». Hvilken andas frukt äro deremot dessa
himmelska ord? Är det ej Guds egen heliga anda? — Men
denna är hugsvalaren, och samhällets gudomliga princip. —•

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free