Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
andas klara sol och medelpunkt i menskligheten uppgick.
II) En tro, hvilken var hoppets fullbordan; ty, ehuru tron
var redan verkande i hoppets förbund, kunde likväl detta
endast hänvisa på uppfyllelsen3; hvadan ock, innan med
denna uppfyllelse det i grunden gemensamma och innersta
och likasom hjertat af all. religion kom för en dag, vi
oupphörligt se menniskorna, af en naturlig böjelse dragna,
partikularisera Gud i gudar, nationalisera religionen i
religioner: en böjelse som äfven beständigt sticker fram hos sjelfva
det folk som Gud hade utvalt att i tider, då polytheismen
från alla sidor liksom trängde sig på menniskorna, förvara
den höga läran om en enda Gud; ty, utom Judarnes täta
affall till mångguderi, voro de i allmänhet alltför mycket
fallna för att anse den ende Guden blott för en afgud
eller national-gud, hvilket ännu är den qvarblifna dystra
karakteren af Judisk superstition. Men Guds enhet blef
med Guds uppenbarade .personlighet fulleligen klar, och
dermed äfven den verkliga grunden för en alla menniskors
tro. Såsom Christus säger: Fader, jag hafver förklarat
dig på jordene, — jag hafver uppenbarat menniskorna
ditt namn — att de skola vara ett, såsom ock vi ärom
ett — jag i dem och du i mig. (Joh. 17: 4, 6, 22, 23.)
Slutligen III) En kärlek, hvilken är trons frukt, och den
tredje gudomliga uppenbarelsen. Denna ytterligare
uppenbarelse förkunnar Christus sjelf såsom den Heliga Andas
sändning *, hvilken åter under tvänne nödvändigt med hvar-
3 Nämligen genom yttre typer och bilder hänvisa på det ännu ej
fullt uppenbarade inre; hvaraf äfven faran, att det yttre tages för
det inre, bilden för saken. Derföre är all så, väl Judendom som
hedendom en yttre ceremonialisk lag, hvilken liksom fördöljer
religionens inre moraliska väsende.
4 »Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till
eder. På den dagen skolen j förstå, att jag är i minom fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
