Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
des, så vidt jag förstår Skriften, ej heller tre personer i
en gudom, utan en enda personlig Gud; dock derutinnan
treenig, att han på treggehanda sätt sig uppenbarat2.
Och af dessa uppenbarelser hänvisar hvar och en på
den andra; så att genom ett hopp, en tro, en kärlek Guds
rike varder fullkomnadt.
I) Ett hopp; .ty bela det gamla förbundet var hoppets,
grundadt på löftet om Frälsaren, och i alla gamla religioner,
ehuru de merendels förfallit från dyrkan af naturens fader
till dyrkan af naturen sjelf, igenfinnes åtminstone någon
aning, om ock i än så dunkla och förvirrade bilder uttryckt,
af denna högsta gudomliga idé, hvarmed all naturs och all
att det som är sådt i förgänglighet skall uppstå oförgängligt (jfr
1 Cor. 15 kap.), det vill säga: andan födes till ny förklarad,
för-herrligad natur, och existerar ingalunda all natur förutan; på
hvilket sätt också endast ett personligt fortfarande efter döden är
tänkbart. Hvad är således det egentligen odödliga hos menniskan?
Själen, hvilken såsom det väsendtliga bandet emellan det andeliga
och naturliga också är sjelfva personligheten.
1 (Not, utesluten i 2,-dra upplagan.) Detta är en punkt, hvari min
öfvertygelse skiljer sig från del vanliga lärobegreppet. Läran om
tre personer i en gudom förefaller mig som en olycklig
metafysisk spetsfundighet och tillika såsom en början till den för
christen-domen främmande polytheism, som genom jungfru Marias och
helgonens tillbedjande i Romerska kyrkan ytterligare utbildades.
Treenighetens begrepp så fattadt upphäfver sig sjelft. Ty för min del
ser jag ej hvad som kan invändas mot följande slulföljd: det är
blott en treenig Gud — men hvarje person i gudomen är sjelf
Gud — då är hvarje person i gudomen sjelf treenig (och ej blott
en person i treenigheten). Men detta är tydligen det rätta, och
i sig sjelf är treenigheten både i Fadren, och i Sonen, och i
den Heliga Anda; ehuru de åtskiljas i betraktelsen eller
verkningarne, såsom det första, mellersta och sista af den enda personliga
Gudens uppenbarelse. Trefaldigheten hörer till Guds uppenbarelse
i tiden, ej till det eviga väsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
