Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Det allmänneliga medel begreppet i vetenskapernas hela
område, emellan det formella och qvalitativa, och som
oupphörligt påminner att de ej kunna isolera sig ifrån
hvarandra, är — historia. Ty historien hvilar helt och
hållet på ideen om utveckling. Men utveckling är ej
annat än qvaliteternas allt fullständigare utbildning i
formerna, och tvärtom; så att historien på detta sättet
genomgår hela det menskliga vetandets fält såsom ett
allmänt bindningsmedel. — Historien delar sig i naturhistoria
och samhällshistoria 8.
ment är ren rättslära, dess qvalitativa element statslära eller po-
litik. — Den sednares formella element är den rena sedoläran,
dess qvalitativa element mennisko-kunskapen eller antbropologien.
8 Historien, abstraherad frän sin lifs-princip eller ideen om
utveckling, blir genast stillastående, upplöser sig i en blolt beskrifning,
sönderfaller i ett register. Den sä kallade naturalhistorien har
varit i fara att till en stor del bli detta, ända tills i sednare tider
utvecklings-ideen åter framträdt verksam i det högst intressanta
sätt hvarpä geologien, växternas geografi och fysiologi, samt den
komparativa anatomien (den sista genom Cuviers och
Blumen-bachs med fleres undersökningar) blifvit behandlade. — Men hade
ej redan den naturhistoriska ideen varit lefvande i den store
Linnés snille, sä hade ju hans indelning af naturen i riken, klasser
o. s. v. varit utan sammanhang och väsende? Ty hvad äro sådana
indelningar annat än stationer i en utveckling? Det är åtminstone
den idé som alltid härvid måste föresväfva naturforskaren och
hvartill han beständigt söker närma sig; ehuru man ej kan förtänka
honom att han inser problemets alla svårigheter och protesterar
emot all blott ytlig upplösning derutaf. Å andra sidan, om ej
filosofien tid efter annan uppfriskade sjelfva ideen af det hela, skulle
denna snart i den omätliga massan af detaljer gå förlorad, och
bisak göras till hufvudsak, såsom ock ofta händt och händer. Att
formligen och med stor klarhet ha återställt ideen af naturhistorien
är den nyare naturfilosofiens obestridliga förtjenst; hvilken ock allt
mer skall erkännas, ju mer man kommer ifrån den absurda tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
