Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - I. Handlingar i tryckfrihetsmålet rörande skriften Thorild m. m. - a) Svar å aktors stämnings-memorial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
att ur skriften bevisa Christi gudom, om hvilken, såsom
han skönt uttrycker sig, man ej kan hafva vissare grund
än då man invecklar och innesluter hjertat i skriftens
språk; ty skriften börjar sakta och ljufligen och förer oss
till Christum, först såsom en menniska, sedan såsom en
herre öfver alla kreatur, och derefter såsom till en Gud.
Således, säger Luther, kommer jag till att känna Gud
på rätta sättet; men de verldslige vise och kloklingar
hafva velat begynna ofvane[ter; hvaruti de enligt hans
mening felat. — Jag bekänner mig fullkomligen och helt och
hållet till de här framstälda tankar, såsom till mitt egnaste
tänkesätt. Äfven jag bekänner i stoftet, att Guds väsende
är outgrundligt; men i Christo har jag lärt honom, efter
mitt mått och mina gåfvor, att känna. Han förer mig på
en gång till det högsta och är sjelf det högsta, han som är
vågen, sanningen och lifvet. I och genom honom har jag
lärt känna Gud; ej blott såsom ett allsmäktigt och
allestädes närvarande, utan såsom tillika ett eget, lika
oändligen rättfärdigt som förbarmande och nådefullt väsende:
en öfvertygelse, hvilken all den filosofi jag förstått ej
kunnat på ett tillfredsställande sätt gifva mig. Om denna
min här i korthet framstälda, i min bok ytterligare
utvecklade bekännelse är ett förnekande "af den rena
evangeliska läran, i stället för, i min tanka, ett omfattande och
lifligt erkännande af dess allra egentligaste hufvudsanningar,
så erkänner jag här på stället, att jag vid 38 års ålder, med
en ej alldeles oöfvad tankeförmåga, ej heller ett alldeles slött
sinne, ännu ej förmått alt göra mig det ringaste begrepp
om hvad christlig lära vill säga, och, i fall så är, tviflar jag
dock att man valt det bästa sättet att undervisa mig.
Jag kommer till den andra anklagelsen, som riktas
emot hvad i noten till sidan 302 i än mera bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
