Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
offer. Jag respekterar hvars och ens öfvertygelse,
särdeles då den är en källa till verklig tröst. Jag vill
således ej strida med rec. om hans. Jag vill blott ännu
en gång uttala min egen. — Försoningen är en återstäld
innerlig förbindelse emellan Gud och den fallna menniskan.
Den är således visserligen en försoning både af menniskan
i anseende till Gud och af Gud i anseende till menniskan.
Men märk: »af Gud i anseende till menniskan», detta vill
säga: sådan som den oomvända menniskan måste ha
förnummit honom, nämligen såsom vredgad hämnare. Denna
föreställning, ehuru reell, är derföre likväl anthropopathisk
eller har sin grund i menniskans eget missförhållande till
Gud. Derföre har jag sagt: »att då menniskan känner
Gud endast såsom straffande hämnare, känner hon
egentligen ej honom (d. v. s. ej hela hans oskiljaktiga,
oföränderliga väsende, som är kärleken sjelf, hvilket genom
Christus är för verlden uppenbaradt), utan den i henne
sjelf genom synden förbittrade gudomliga principen»;
emedan »genom gudomlig lag och ordning synden är sitt eget
straff» (s. 302). Äfven detta följer rent af den sanningen,
att Gud endast igenom sig sjelf kan kännas. Hur kan
Gud nu kännas i och för sig sjelf genom en honom sjelf
alldeles motsatt princip, genom det egenvilliga och
syndfulla menskliga väsendet? Så kan han blott kännas såsom
en förtärande eld; ehuru han sjelf intet ögonblick är
annat än kärleken, som vill ingen syndares död, utan att
han omvänder sig och lefver. Subjektift, eller i
afseende på menniskan och hennes nödvändiga känslor och
föreställningar, eger verkligen en ömsesidig försoning rum
— och dermed är ju hela det tröstande af försoningen
bibehållet? Objektift betraktadt, eller i afseende på Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
