Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Hvarest nu sjelfva inskränkningen ej är annat än ren och
fullkomlig sjelfbestämning, der upphör inskränkningen
såsom sådan. Gud är utan gräns, så vida han allena är
fullkomligen sin egen gräns och ej af något annat
bestämd eller begränsad; och ej annorlunda kan man
föreställa sig det gudomliga medvetandet upphöjdt öfver de
skrankor som åtfölja det menskliga. — Språket: Gud
skapade menniskan efter sitt beläte, kan, enligt rec., blott
betyda att menniskan blifvit skapad efter den inom
gudomen lefvande urbilden för det högsta af all organism. —
Förunderligen riktigt! — Men det högsta af all organism
är just personlighet. — Min öfvertygelse att det är blott
en enda personlig Gud, men som på treggehanda sätt sig
uppenbarat, vill rec. förlägga med anförande af ett långt,
mig ej obekant ställe af Jakob Böhme. Rec. bör akta
sig" för citationer. Vid en sådan utomordentlig litterarisk
verksamhet som hans händer det lätt att man i brådskan
råkar citera någonting som bevisar rakt emot det man
ville bestyrka. 1 det nämnda stället säger nämligen Jakob
Böhme, som för öfrigt lika litet som jag nekar treenigheten:
•»Gott ist keine-Person als nur in Christo»; — men, tillägger
jag, detta är han nödvändigt af evighet och har (ehuru
denna sannings fullkomliga uppenbarelse faller i en
bestämd tidpunkt) ej först blifvit det, såsom andra våga att
lära 3. — Hvad försoningen angår säger rec. att han vet
ingenting mer tröstande än att föreställa sig den såsom
s Hvad theologerna kalla Guds eviga födelse af sig sjelf måste vara
öfver all tid: ett evigt varande eller en evig handling på sig sjelf.
Dervid får således ej något blifvande tänkas; men väl eger detta
blifvande rum uti Guds uppenbarelse i tiden och i stationerna af
menniskans klarnande begrepp om Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
