Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens religiösa fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
ännu mer en person och ett factum än en bild och en
lära. Men kommen är han ock att i hvarje bröst åter
födas. Det är återuppståndelsen af det gudomliga
medvetandet i menniskan utur den dödsnatt hvari det så länge
hade varit begrafvet.
Ty det moraliska idealet, som under strålarne af
kärlekens religion afslöjar sig i menniskans själ, är icke endast
en tankebild, det är en gudomlig närvarelse och en
gudomlig nåd, hvar de rätt sökas; det är’ närvarelsen på en
gång af en frälsare och domare.
Rationalismen har i religionen i synnerhet låtit den
moraliska synpunkten framträda. Men den har ej
genomfört densamma, och, ehuru mycket den talar om frihet, har
den likväl ingalunda framträngt till hennes sanna begrepp.
Ty rationalismen stannar vid motsatsen mellan förnuft och
sinlighet; liksom om något annat än ande kunde i sjelfva
verket vara anden motsatt.
Huru sig härmed förhåller, visar oss redan en enkel
analys af de första moraliska begreppen. Retraktom
menni-niskan i det ögonblick då medvetandet om godt och om ondt,
nämligen i moralisk mening, i henne uppgår. I sin första
betydelse sammanfaller det goda rfied det sinligt angenäma,
liksom det onda med dess motsats det oangenäma. Men det
visar sig att för reflexionen dessa intryck alltför lätt vexla
och förändra sin natur. Man finner huru lätt det angenäma
öfvergår till det oangenäma, och det oangenäma tvärtom
förvandlar sig i sin motsats. Häraf en fordran för
reflexionen att underkasta bägge en regel, ett ändamål. Det goda
— icke i sin sinliga omedelbarhet, hvari det är oupphörligt
vexlande och föränderligt, utan fattadt i förhållande till ett
ändamål — blir sjelft ett relatift godt, nämligen såsom
medel till ett ändamål. Så uppstår begreppet om det rela-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
