Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens religiösa fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
till honom omvända: det är Guds barmhertighet, som
högre är än allt förnuft. Kärleken är öfver förnuftet. Man
kan ej sluta sig till kärleken, ej på egen hand konstruera
sig till honom. Kärleken måste komma till mötes,
kärleken måste erfaras; endast kärleken löser gåtan huru
friheten hos menniskan kan för Gud bestå. Ty blott
kärleken, som helt och hållet lefver i sitt föremål, gifver allt
för att emottaga allt, och vet derutinnan af ingen skilnad.
Fältet för denna erfarenhet har blifvit menniskan
öppnadt i den tredje religionen, hvilken är kärlekens religion.
Att Gud, den allsmäktige, icke blott har velat dyrkas uti
sin makt; att han ej nöjer sig med en blind lydnad-, att
han i och för sig sjelf vill kärlek, lydnad och dyrkan ur
ett villigt, insigtsfullt hjerta: det är en Guds ödmjukhet,
inför hvilken all mensklig stolthet och all mensklig
ödmjukhet förgå och endast kunna upplösa sig i tillbedjande 9.
Den sanna menniskan och den sanne Guden hafva
liktidigt blifvit uppenbarade. Det sena begreppet om
menniskan har först med christendomen inträdt i historien. Det
har der inträdt med en menniska som från Gud utgick,
till Gud återvände, och sjutligen led en slafs straff; på det
intet menskligt måtte vara under honom, liksom öfver
honom ingenting är, emedan han lärde att menniskan är af
gudomlig börd och hafver en evig förhoppning. — För
öfrigt visar sig i hvad han gjort och i hvad han lidit,
8 Kärlekens andeliga natur är lika oegennyttig, som den sinliga
kärleken högst egennyttig, emedan den endast drifves af begärets
egen-nytta. Också visar sig kärlekens andeliga natur i renare gestalter
än i köns-kärleken. Så i föräldra-kärleken, den barnsliga kärleken,
syskon-kärleken, vänskapen, troheten, fosterlands-kärleken, med ett
ord: i all den kärlek som ulan sjelfbegär endast lefver i sitt
föremåls lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
