Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också ett ord öfver tidens religiösa fråga. 1846 - Tidens religiösa fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
christendom till mötes; men sannolikt skulle denna endast
blifva ett moment af vår tids religiösa process. Troligen
skulle, liksom herraväldet hos den nuvarande
medelklassen — hvars öfvervägande förståndighet så lätt befryndar
sig med rationalismen — blifver en politisk, så äfven den
unitariska christendomen blott komma att framställa en
religiös öfvergångs-formation. Ty det sanna menskliga
personlighets-begreppet leder nödvändigt till det sanna
gudoms-legreppet. Begreppet om Guda-menniskan förmedlar båda.
Det är i denna förmedling som det goda ock
framstår i sin högsta bemärkelse. Det är då den fria,
fröjdfulla öfverensstämmelsen med den gudomliga viljan,
hvarvid denna ingalunda kan tänkas såsom overksam, utan, i
samma mån som menniskans sträfvande är allvarligt,
oegennyttigt, sjelfuppoffrande, äfven kommer menniskan
kärleksfullt till mötes, eller faderligt tillropar henne om hon vill
lyssna till »enslingen i hjertat», såsom ett Indiskt ordspråk
kallar samvetet. Det är i den oegennyttiga kärleken
emellan menniskor som detta högsta förhållande har sin enda
afbild. Det är Guds kärlek, — det är kärleken till Gud,
hvilken ock innefattar den rätta kärleken till nästan.
Men i samma mån som det goda sålunda fullständigt
bestämmer sig, bestämmes ock dess motsats: det onda. Så
att, om det förstnämnda är menniskans första innerligaste
enighet med sig sjelf och Gud, det andra är menniskans
djupaste tvedrägt och hat till Gud och likar; — äfven
sjelfkärleken måste vända sig hatfullt emot sitt eget jag. Ty
om det goda framställer personlighets-principen i dess högsta
positiva mening, så visar sig i det onda samma princip i
sin djupaste negativa bemärkelse. Det är en förnekelse af
den ömsesidighet som är alla intelligensers lifsluft; ty utan
ett du kan ej heller ett jag existera, hvarföre äfven det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
