Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
ingen som med bestämdare afsigt gått ut på att förebygga
fattigdomen.
Christendomens politiska karakter (falskeligen har man
fÖregifvit att den ej har en sådan) låter, ehuru mer
indirekt än direkt, uttrycka sig i få ord. Först: det är
tydligt att intet medborgarskap är för högt för den som är
kallad att vara medborgare i Guds rike. För det andra:
denna religion afskyr våldet, såsom sådant, och är, ehuru
den kan äfven vara en yttre makt, dock så väsendtligen
en inre, i öfvertygelsen — i tron — lefvande kraft, att
hvar och en som vill nyttja den såsom medel för yttre
ändamål, i ögonblicket finner den, okänd, väpnad emot sig.
Derföre är dess stilla verk ett långsamt; hvilket ock föga
betyder, efter det är ett för evigheten.
I sin uppkomst absorberade den christliga
församlingen, så vidt den sträckte sig, staten. Det var en sant
broderlig förening, utan afseende till personen, som inom
sig afgjorde alla tvistigheter och gemensamt afhjelpte all
brist. Emot det yttre våldet satte den endast tålamodet
och kärleken, och, der tvånget rörde samvetet, lidandets
och trons heroism. Det var de vapen, med hvilka
chri-stendomen gjorde sina eröfringar; oöfvervinneligt stark
emot all verldens makt, men sjelf, sedan den blifvit
herrskande, alltför mycket hemfallen till verldens frestelser.
Fördomen af racerna, hvilken Greklands 6törste filosof ’
så uttryckte: »att ibland alla skapade varelser somliga äro
födda att lyda och andra att befalla», denna djupaste
menskliga, eller rättare omenskliga, fördom, hvars barbari
christendomen efter adertonhundra år ej ännu lyckats att
besegra, bekämpade den bestämdt ifrån början. Slafblodet
’ Aristoteles i sin Politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
