Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Femte artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
motständare 8. För öfrigt såg han förhållandet i stort
mer än någon före honom. Adelshiiren genom rusttjenst
hade redan förlorat sin brukbarhet och bestämmelse.
Ke-dan Gustaf I skapade dessutom ett rytteri, som underhölls
på kronans hemman. Carl IX ordnade och förökte det.
Den för landet kanske vigtigaste proposition som en Svensk
konung någonsin gjort var den af Carl IX flera gånger
framstälda och alltid afslagna, — att efterskänka adelns
rusttjenst, emot det att dess bönder ginge lika i skatt
med kronans. Sjelfva adelshären hade till en del sutit af.
De som ej förmådde hålla häst tjente, såsom frivillige och
adelsbussar, till fot och mot sold. Ty hvar Svensk
adelsman var född kronans karl. — Rättigheten att förvärfva
adelig frihet för skattehemman utsträckte Carl, genom
sina sköldknektar, äfven till dem som på egen utrustning
ville tjena till fot, under det han äfven fordrade rusttjenst
af sina embetsmän, adeliga eller oadeliga, för de förlänta
kronans gods och räntor. Alltifrån den nämnda
Söderköpings riksdag kallade han dessutom särskildt krigsbefälet
till riksdagarne, der hvar till laga år kommen adelsman
äfven var pligtig att infinna sig. Krigsbefälet, ehuru utan
egen röst, räknades till adeln. Man finner i början
fullmäktige både af befäl och gemenskap; och adelns ed till
den store Gustaf Adolf svors vid hans kröning af »Sveriges
ridderskap och adel, krigsbefäl och menige krigsfolk».
Den på en gång adeliga och militäriska monarkien
utbreder sig nu glänsande för vår blick under en af
verldens största hjeltar och krigare. Allt hvad den för hans
örnblick var ämnad att blifva, kan efterverlden ej veta,
knappt gissa. Örnen föll träflad i sitt lopp. Men mot
__solen
8 Se min Sv. Folkets Hist. II: 328.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
