Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Sjunde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i;H
för den [tillväxte; ehuru detta blott i ganska inskränkt
mening gäller. Ty man kan, vid betraktande af systemets
historia, ej fördölja för sig, att ett af dess grundfel från
början varit uppfattningen af korrektions-anstalterna under
formen af skola — oaktadt ett af skolans vanliga vilkor,
nämligen gemenskapen af sysselsättning, just är det medel
som systemet genom sakens natur allt mer måst förkasta.
Ett tredje slags klassifikation, ej mindre nödvändig, och
gifvande en lika klar princip för afsöndring som de båda
nyssnämnda fallen, ehuru ty värr i verkligheten alltför
litet ännu iakttagen, är skilnaden emellan den blott
anklagade och den till sträf[ dömde, både i afseende på
förvaringsort och behandling. — Hvad sist klassifikationen
af verkliga förbrytare efter grader o/ brottslighet angår, så
är den, använd i massa, svår ända till omöjlighet. Några
betraktelser må visa det. Användningen af
korrektionssystemet erbjöd sig närmast för vissa, i allmänhet mindre,
grader af brottslighet, hvarföre det ock utsträcktes till
blotta lösdrifveriet. Men redan denna enda artikel kan
lemna en profkarta på de svårigheter, i hvilka systemet
invecklat sig. Uppgiften var att återföra lösdrifvaren till
bättre lefnads-vanor. Dertill fordrades naturligtvis tid. Man
tog den således temligen rund, ja till och med obestämd,
för att vara så mycket säkrare på resultatet. Första
olägenheten: att den minsta graden af brottslighet, och
som endast dertill kan räknas emedan brott blir
lösdrif-veriets vanliga följd, medförde en längre eller till och
med obestämd [rihetens förlust, som likväl är
hufvud-karakteren af straff; men ingenting retar, d. v. s. förvärrar,
mer än obestämdheten, d. v. s. godtyckligheten af ett straff.
Det fanns ej annat medel häremot än att så mycket som
möjligt betaga tvångs-arbetet karakteren af straff. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
