Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
arbetet, ehuru ingående i planen, alldeles icke kunnat, med
afseende på dess produktivitet, behandlas såsom hufvudsak,
utan blott fått en underordnad och relativ vigt, i den mån
det medverkar till det högre ändamålet. Man har funnit,
att det yttrar denna verkan endast så vidt det med
ensamhet är förenligt; enligt hvilken åsigt också all på
arbetares samverkan beroende industri, d. v. s. fal>riks- och
manufaktur-arbetet, ur straff-anstalten försvinner, och endast
handtverket återstår. Detta är ock redan i sig sjelft mest
tjenligt att rehabilitera den enskilde förbrytaren. Vanligen
utsläppes denne ur korrektions-inrättningens fabriks-verkstad
blott med ökadt behof att, i sina likars samverkan och
med fortsättande af de brottsliga förbindelser han ofta i
fängelset knutit, genom oärlig industri söka sin utkomst.
Vi ha öfverskådat en bana som visar föga glädjefulla
framsteg. Nästan med inre nödvändighet förvandlar sig
det frivilliga arbetshuset till tvångs-arbetshuset, och detta
åter till straff-anstalten. Det nyare voluntära
oppositionssystemet i fattigvården afhugger deremot, men löser ej
svårigheten, då det nöjer sig med det enkla påståendet:
att man aldrig borde ha begifvit sig in på denna bana.
Lätt sagdt, men föga tröstande! Det är ej blott möjligt,
utan alltför sant, att den lagliga fattigvården har sina stora
olägenheter; liksom det är ej mindre sant, att dessa
olägenheter oberäkneligt kunna ökas, så länge staten vid sin
mellankomst icke rätt fattar uppgiften och för sig gör
klart hvad den i detta afseende kan och hvad den icke
kan uträtta. Men följer deraf att fattigvården aldrig bort
blifva en laglig pligt? — Det är oppositions-systemets
förvända slutsats; och hvad har det att sätta i stället? —
Endast det obestämda anspråket på den enskilda
välgörenheten — hvilken kan finnas och icke finnas — och hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
