Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillika åtminstone kan verka förbättring; så vida ej allt
moraliskt medvetande hos brottslingen är utplånadt. Ty
vi ha redan anmärkt, att det på en gång rättvisa och
menskliga straffet ej förnedrar, utan snarare upphöjer och
renar den brottslige. Det är brottet som förnedrar, icke
ett sådant straff, hvilket likväl förblifver tillräckligen
fruktansvärdt. Straffet är ett direkt tvångsmedel, mot
brottslingen, men — märkom det väl! — också endast mot
förbrytaren användbart. Hvaraf klarligen följer, att de
direkta tvångsmedlen, hvilka alltid innebära mer och mindre
af straff, ej böra användas mot den blott fattige, så snart
han icke är brottslig eller gör sig förfallen till lagligt
ansvar; hvilket naturligtvis också alltid är eller bör vara
bestämdt, så att t. ex. en obestämd frihetens förlust må,
under hvad förevändning som helst, lika litet i
brottmåls-som fattigvårds-lagstiftningen ega rum’. Hvilket allt ej
hindrar att indirekta tvångsmedel — blotta förnekandet
af understöd åt den som finnes det ovärdig, är ett sådant
indirekt tvångsmedel — kunna och böra tillämpas, om så
fordras, mot den som framställer sig med anspråk på
understöd. Finner man det förstnämnda alltför liberalt, så
må man se tillbaka på utgången af korrektions-systemets
försök att t. ex. i lösdrifvaren intvinga viljan till
förbättring, — med hvilken uppenbara motsägelse (försöket må
vändas mot hvilken som helst) systemet likväl länge nog
arbetat, — och dömme sedan, om den uppstälda
grundsatsen ej åtminstone är lika nödvändig som den är klart
rättvis.
1 Jag har af den bästa auktoritet, att exempel ej saknas i vår lid
och i Sverige af personer som öfver tjugu år varit beröfvade sin
frihet, blott i följd af bristande sä kalladt laga forsvar. Och våra
korrektions-inrättningar skulle ej reta, i stället för att förbättra.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
