Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet är staten, i fråga om fattigväsendet,
inskränkt till de indirekta medlen. Det gäller så väl om de
negativa som de positiva fattigvårds-åtgärderna. De
negativa bestå hufvudsakligen i statens noggranna och
opartiska, rättvisa och menskliga handhafvande af sitt
straff-embete. Dettas direkta verkan är repression af det i brottet
yttrade onda. Dess indirekta verkan på fattigväsendet visar
sig deri, att det afskräcker den fattige att under nödens
frestelser närma sig till brottets bana. De positiva, men
likväl äfven indirekta fattigvårds-medlen bestå i en
lagstiftning och förvaltning, som, i sammanhang med
mensklighetens inre makter, rättvisligen befordra arbetets frihet
och sjelfständighet, och dymedelst, så mycket som möjligt,
borttaga fattigdomens onda, genom frambringande och
försäkrande af det motsatta goda. — Vi ha redan betraktat
de negativa medlen i sammanhang med
brottmåls-lagstiftningen. Vi skola i vår nästa och sista åt detta ämne
egnade artikel försöka att underkasta de nyssnämnda
positiva fattigvårds-medlen en egen granskning; sedan vi först
här skärskådat mellanslaget af fattigvårds-medel, hvilka vi
kallat pall iat iver na.
Det finnes intet direkt medel att genom någon yttre
makt borttaga fattigdomens onda. Visar sig detta onda i
saknaden af hvad för lifvets nödtorft oundgängligen
erfordras, så kan det för ögonblicket lindras — genom almosan;
och ingen fattigvårds-lagstiftning kan förbjuda almosan.
Gjorde den likväl detta — och mången fattigordning synes
i förvänd välmening gå derpå ut — och ännu mer,
lyckades den deri: så skulle statens ytterliga oförmögenhet
att ensam lindra fattigdomens elände ögonblickligen blifva
uppenbart. Staten måste tvärtom för detta ändamål
förutsätta den enskilda välgörenhetens stilla hjelp, liksom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
