Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
sig den värnlösa barndomens och ålderdomens hjelplöshet,
antingen de dü ej ega familjer och fränder som kunna
vårda dem, eller dessa ej vilja det, äfven om de kunna,
utan hellre, med förminskning af medborgerlig öra (hvilken
är ett ädelt kapital), stå ut med att se sina närmaste
kastade på fattigförsörjningen. Hit höra vidare den lame,
lytte, sjuke, sinnessvage, med flera af samma olycks-slag,
som befinna sig i nyssnämnda hjelplösa belägenhet. Dock
gäller här äfven, så vidt ske kan, regeln: "arbete mot
arbete," d. v. s. äfven dessa föremål för allmänna
hjelp-samheten måste förtjena hvad de kunna, arbeta hvad de
förmå; vore det ock blott för att deras moraliska helsa
må återvinnas eller bibehållas. I denna mening är all
fattigförsörjning tillika, så mycket som möjligt,
arbetsinrättning, och den materiella förlust det allmänna derpå
lider är en nödvändig, som medför sin belöning.
Mer invecklad blir uppgiften då den stiger till dem
som väl ega arbetsförmåga, men sakna arbete. Så mycket
är klart, att om, redan i den förstnämnda olycks-klassen,
hjelpen bör så mycket som möjligt motsvaras af arbete, så
befinna vi oss nu utom undantags-området, och regeln
återtager sin fulla kraft. Men tillämpningen är ej så lätt
som regeln är klar. Betraktom den arbets-behöfvande!
Kanhända vore lämpligast att genast tillse hvad man i
detta slags fattigvård har att undvika; hvarvid varnande
framställa sig exemplet och ödet af de i flera länder med
stor kostnad, men utan tillräcklig varsamhet inrättade
frivilliga allmänna arbetshusen, så vida deras föremål varit
att sysselsätta fullt arbetsföra fattiga. Arbetet är en rik,
ja den enda källa till välmåga, och Gud har derpå lagt
sin välsignelse. Men det har, liksom helsan, sina
naturliga lagar, hvilka man ej ostrafTad öfverträder; och en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
