Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Nionde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M\
och fortryck. Å ena sidan se vi stora, omåttliga och,
såsom det synes, gamla företrädes-rättigheter; å andra sidan
höjer äfven trälen, vid historiens gryning, mot höjden
en panna och en blick som röja att han, äfven han, då
redan är gammal blifven på jorden. Vi älske att tro, att
orättvisan varit en ursprunglig, i olag kommen, rättvisa.
Historien finner slägtet i häftig kamp. På somliga ställen
varar den än som bäst mot naturens vilda krafter, på
andra lågar ännu i morgonsolen branden af nattliga krig.
Hjeltar kringvandra med klubban i hand, krossande
vidunder och vilddjur i träsk och skog; men de väldige jägare
hafva äfven vändt sig till menniskojagt, och man ser dem
drifva framför sig förslafvade hopar. Krigets arbete är
i full gång, och af fridens göres behof. — Har den ej
äfven haft en ursprunglig fristad på jorden? — De äldsta
tillstånden visa öfverallt skarpa skilnader, och hvad
sedermera i odlingens fortgång rycker allt mer ihop och verkar
tillsammans, är i början vida åtskildt. Så hade
vapengnyet ibland de krigiska slägterna ej kunnat qväfva sagan
om stilla, rättfärdiga, fridsälla menniskor. Ursprungligen
skola de bott i paradisiskt lugn på jordens höjder,
hvarifrån de stora floder tagit sitt lopp mot hafven. Men
paradisets rum är ej funnet mer, då fridsropets bön åter
ljuder öfver jorden. Folktron är, att de fridsälla och
rättfärdiga dragit sig bakom de berg som bekransa den
bebodda verlden. Der bo de, vid jordens yttersta gränsor,
bortom nordanvinden, eller på lyckliga öar, der solen går
till hvila. Och småningom förklingar sagan om deras
tillvaro. Tills midt i strids-tumultet ur ödemarken framkomma,
från ensliga, molnhöljda berg nedstiga män, fridens
härolder. De veta berätta om det urgamla, fridsälla slägtet,
de medföra läran om att den första lyckan genom tidig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
