Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Nionde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mt
synd och skuld gått förlorad, de förestafva böner och
införa ofTer såsom försoningsmedel, de rista i taflor lag
och rätt för menniskorna och stifta åter fridsförbund. Man
ser dem träda i spetsen för folkens vandringar, och
hjel-tarne med dem i förbund. De grunda de helgedomar,
hvilka de sednare skydda. Så förenas i gemensamt
tillbedjande åtminstone de som hyllat samma lag, och, medan
kriget rasar derute och snart rasar emellan bekänname af
olika gudstjenst och lag, finnas likväl äfven helgade
tillflyktsorter för friden på jorden. Kärlek och fruktan gifva åt
både det krigiska och det fredliga arbetets första stora
representanter stora rättigheter.
Man ser att det var, före en befästad
samhälls-ordning, det utomordentliga arbetet som äfven födde af sig
de utomordentliga rättigheterna, och att, så stora
företrädesrättigheterna blefvo, de likväl verkligen voro ett stort
arbetes förvärf, och att således, äfven här, det ena svarade
mot det andra. Men arbetet i sin vapenskrud och
högtidsdrägt af krigisk, adelig bragd, eller fridsam, presterlig
lagstiftning, är långt ifrån det enda som ger rättigheter.
Vore eller kunde detta bli förhållandet, så skulle ock lätt
kunna hända, liksom det verkligen händt, att de
utomordentliga rättigheterna förblefvo sedan det utomordentliga
arbetet upphört eller, med ordningens allt större insteg,
ej i samma mån erfordrades. Följden skulle blifva, att
man behöll de stora rättigheterna med allt mindre arbete,
så att de företrädesvis privilegierade slutligen tillika kunde
blifva de företrädesvis lediga, eller de verkliga lösdrifvarne.
Det är ej utan att så skett, och att historien till en stor
del är de ledigas historia och förmäler, särdeles i
mellantiderna af de allvarliga historiska kriserna, mest om dessa
ledigas tidsfördrif. Emellertid medan det utomordentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
