Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2i7
öster. Hvad hjeltens sista afsigter mot Danmark må ha
varit, säkert är att han saknade Norrige. Dess
förvärf-vande ingick i det politiska system, med hvilket Johan
Gyllenstjerna underhöll Carl den elftes ungdom; ehuru
konungen för sina inre reformer sedermera behöfde freden.
Att taga Norrige var Carl XII:s sista olyckliga försök.
Jag har inga uttryckliga historiska bevis för hvad jag här
går att säga. Men planen synes mig ärftlig i Pfalziska
huset, med denna tysta ihärdighet som var ett hufvuddrag
i dess karakter. — Denna slägt kunde ej glömma. Det
gäller om den i godt som ondt, och synnerligen om dess
sednare medlemmar. Carl den elftes, Carl den tolftes,
Ulrika Eleonoras bela politik sammanhängde med vissa
personliga meningar och intryck, som alla voro af en
särdeles outplånlig natur.
Familjens inre politik var i hjertat anti-aristokratisk.
— Carl Gustaf, den störste af den, och kanske den eude
som kunde förlåta, hade uppväxt omgifven af de Svenske
stores misstankar. Att hans regering skulle bli signalen
till den fruktade reduktionen kunde de förutse; hvarföre
de ock af alla krafter motarbetade Pfalziska successionen.
Att reduktionen ej verkstäldes sådan den under den
ärorike, men kortlifvade Carl Gustaf beslöts, kan man blott
beklaga. Den hade blifvit rättvisare, billigare och ej lemnat
så djupa, svidande sår. Så som den sedermera af hans
son utfördes (sedan ock det onda under minderårigheten
stigit till sin höjd) bar den alltför mycket hämndens
stämpel. Hvad man i Carl Gustafs reduktion i synnerhet
måste gilla var att den både i tid och sätt hade
före-skrifvit sig sjelf bestämda gränsar. Hvad man i Carl den
elftes i synnerhet måste ogilla är dess obegränsade
syftning att i allt drifva kronans anspråk till det yttersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
