- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Sjette bandet /
248

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Andra artikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

’Ty — såsom vi pà ett annat ställe sagt — "deri har
Carl XI, roed ett förträffligt förstånd för det vanliga, men
ej tillräckligt för det ovanliga, förnämligast felat, att ban,
som i Sverige satte gränsor för allt, ej ville veta af några
för sin egen myndighet." Detta förde till enväldet, som
stadgades under ständernas egen medverkan. Ty i hela
denna forändring begynte konungamakten med att ställa
sig bakom ständerna, och slutade med att stiga framom dem.

1680 års regementsförändring är beviset, att både
regeringssätt och representation, sådana de under sjuttonde
seklet här i riket bygdes, ej buro sig. — För mycket
var i bäggedera dels alltför inveckladt, dels alltför
obestämdt; och en blick på den tidens representation är
tillräcklig att visa detta.

Till det alltför invecklade hörde representationens ej
blott fyrdelning, utan mångdelning; hvarpå vi fästat
uppmärksamheten redan i Gustaf Adolfs tid. Längre fram
hör man uttryckligen omtalas ej blott fyra stånd, utan
det femte; (ty rådet räknade sig för ett); och man skulle
kunna räkna sex med krigsbefälet. Åtminstone tyckes en
sådan beräkning ha ingått i adelns slutliga påstående, att
ej kunna öfverröstas af de ofrälse stånden. Ty både råd
och krigsbefäl räknades till adeln, fast ingendera röstade
särskildt. — I sjelfva verket agerade adeln under hela
denna period såsom egentlig national-representation i Sverige;
och den skenbara mångfalden i representationen återfick
derigenom ett slags enhet. Den gamle odalmannens
personliga rätt att på allshärjartinget sig infinna, hade
öfvergått till adelsmannen på riksdag. Den gamla
nationalförsamlingens egenskap att tillika vara krigshär, återgår äfven
på ett eget sätt. Ty adeln är tillika armeens representant.
Ett enda aristokratiskt och krigiskt intresse genomgår och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-6/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free