Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
endast till Sveriges lag och laga stadgar, med detsamma
som de tillika uttryckligen nedslogo rådets anspråk att
vara ett femte stånd, och sade sig ej vilja veta af någon
mediator emellan konung och ständer, såsom varande i
fäderneslandet en okänd sak. Att förordna om regeringen
uppdrogo de för öfrigt åt konungen. Hvilket allt konungen
i sin approbation af ständernas beslut förordnar skall för
evärdeliga tider för en lag och laga stadga hållas. — Det
var samma ständer som lemnade konungen full makt i
afseende på reduktionen. — Huru denna blef ett medel
för enväldet hafva vi redan antydt. Samma slags tydning
fingo ständernas förklaringar angående konungamakten åren
4680 och 1682. I 1693 års riksdagsbeslut säges
derigenom konungens absoluta välde vara förklaradt, i följd
hvaraf han och hans arfvingar, både man- och qvinkön,
äro satte till en envålds allom rådande och bjudande
souverain konung, den ingen på jorden är för dess actioner
responsabel, utan har makt och våld efter sitt behag och
som en christelig konung styra och regera sitt rike. —
Det var det envälde som Carl XJI emottog och utöfvade.
Alla tre dessa slags representationer ha likaledes ålagt
och beviljat skatter i Sverige. Att i fordna riksdagsbeslut
vilja söka rättsgrunden till alla sådana är så mycket
orimligare, som, enligt gamla landslagen, bevillning ej var hvad
i sednare mening kallas riksdagsfråga. Den borde ske
genom öfverenskommelse med de särskilda landskaperna, i
de fall då lagen sådant tillät; ehuru detta stadgande
ingalunda blifvit noggrant iakttaget. Medan representationen
vacklade emellan landskapsständer och riksständer trädde
rådet eller konungamakten emellan; och så ser man Gustaf I
utskrifva dryga skatter blott med rådets åberopade bifall.
Hans söner voro i detta afseende ej nogare, och framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
